PRODUKT-SOM-TJÄNST-MODELLER: “VÄSENTLIGT BIDRAG TILL ÖVERGÅNGEN TILL DEN CIRKULÄRA EKONOMIN”

När Europeiska kommissionen lanserade den banbrytande EU:s gröna giv i december 2019 presenterades en djärv plan för hur kontinenten ska ställa om till en hållbar ekonomisk framtid. Med breda penseldrag beskrevs ambitionen att bli världens första koldioxidneutrala kontinent senast 2050, vilket kallades “Europas man på månen-ögonblick.”

Fyra år senare har den färdplan som beskrivs i den gröna given lett till betydande förändringar, och i dag är Europa utan tvekan världsledande i övergången till en cirkulär ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Men i takt med att klimatförändringarna accelererar och vi kommer allt närmare tidsfristen 2050, är en sak klar: Till skillnad från månlandningen är Europas slutdestination fortfarande okänd. Om den gröna given ska bli en lika historisk framgång kommer detaljerna att vara avgörande.

VAD ÄR EU:S TAXONOMI? HUR ÄR DEN KOPPLAD TILL ÖVERGÅNGEN TILL EN CIRKULÄR EKONOMI?

EU:s taxonomi, Europas ramverk för hållbar finansiering, är en bra plats att börja gräva i dessa detaljer. Den ligger till grund för den gröna given genom att fastställa en standard för ekonomisk verksamhet som kan klassificeras som miljömässigt och socialt hållbar. Övergången till en cirkulär ekonomi är ett av de viktigaste målen och kan bidra till att frigöra de biljoner i finansiering som krävs för att göra den cirkulära ekonomin till ett mainstream-fenomen.

En ny utveckling av taxonomipolitiken har fått entusiaster för den cirkulära ekonomin att prata, med nya riktlinjer som fastställer kriterier för att avgöra om viss ekonomisk verksamhet ger ett “väsentligt bidrag till övergången till en cirkulär ekonomi” – en övergång som kan vara värd 1,8 biljoner euro för EU:s ekonomi fram till 2030.

FRÅN EN BISATS TILL ETT HUVUDTEMA

Det som fångade min uppmärksamhet var att produkt-som-en-tjänst (PaaS) återigen blivit ett centralt tema för EU och en viktig hävstång för att uppnå den cirkulära omställningen.

År 2020 nämndes PaaS bara i förbigående som en del av de 35 åtgärder som anges i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (en viktig byggsten i EU:s gröna giv). Genom denna uppdatering av taxonomin har EU signalerat att man kommer att prioritera PaaS som en mekanism för att uppnå den cirkulära ekonomin och, vilket är avgörande, ge organisationerna de kriterier de behöver för att genomföra det framgångsrikt.

I den nya tekniska vägledningen definieras produkt-som-tjänst-modeller som “att ge kunder tillgång till produkter genom tjänstemodeller, där ägandet förblir hos leverantören och produkten leasas, delas, hyrs eller poolas, eller resultatorienterade, där betalningen är fördefinierad och det överenskomna resultatet levereras (t.ex. betala per tjänsteenhet)” (s. 67).

Vidare listas en rad olika tillverkade produktgrupper som passar in i bilden, bland annat textilier, elektronik och möbler (s. 67). Redan detta är ett välkommet steg mot att erkänna den bredd av möjligheter som PaaS-modeller kan ge.

Listan är dock långt ifrån uttömmande, med medicinteknik, jordbruksmaskiner, byggutrustning och bilar som alla är anmärkningsvärda utelämnanden. De flesta, om inte alla, tillverkningssektorer omvandlas av digitaliseringen i en snabb och ökande takt, vilket innebär att produkter blir föråldrade över en natt. Därför är det av största vikt att utvinna maximalt värde ur resurserna via cirkulära modeller som PaaS. Vägledningen kommer säkert att breddas i framtida uppdateringar för att fånga de oändliga möjligheter som as-a-service-modeller kan erbjuda olika branscher.

I riktlinjerna anges också de kriterier som PaaS-modeller måste uppfylla för att anses bidra väsentligt till den cirkulära ekonomin. Först och främst måste aktiviteten “ge kunden tillgång till och användning av produkt(er), samtidigt som ägandet förblir hos det företag som tillhandahåller denna tjänst, till exempel en tillverkare, specialist eller återförsäljare” (s. 67).

LEASINGBRANSCHENS ROLL I DEN CIRKULÄRA OMSTÄLLNINGEN

Detta är en uppmaning till leasingbranschen, som har en viktig roll att spela när det gäller att hjälpa organisationer att införa system som underlättar den cirkulära omställningen. Här finns en möjlighet för leasegivare att bygga vidare på vår expertis när det gäller att erbjuda kunder restvärdesprissättning på tillgångar (vilket främjar bevarandet av tillgångar och deras värde) för att erbjuda ett brett utbud av tjänster som täcker en tillgångs hela livscykel, från verktyg för tillgångsförvaltning till dataanalys, underhållsstöd under livscykeln och hållbart bortskaffande av uttjänta tillgångar.

Intressant nog anger vägledningen också att både en längre ekonomisk livslängd genom t.ex. reparation/renovering och en högre användningsintensitet (t.ex. samåkningstjänster) är positiva resultat som kan härledas från PaaS-modeller och som främjar övergången till den cirkulära ekonomin (s. 68). Det är uppenbart att resultaten för vart och ett av dessa tillvägagångssätt är mycket olika, eftersom ju mer intensivt en produkt används, desto kortare blir vanligtvis dess livslängd.

Detta är ett starkt motiv för organisationer att överge traditionella ägarmodeller och arbeta med leasegivare, som förespråkar en optimal livslängd för en tillgång istället för att slita ut den efter dess livslängd, vilket resulterar i komponenter med lågt värde och små möjligheter till återanvändning. Om tillgångarna hanteras på rätt sätt kan de ge maximalt värde för organisationerna under sin första livscykel, renoveras på ett hållbart och säkert sätt och fortsätta att förse andrahandsmarknaden med högkvalitativa produkter. Detta är kännetecknen för en verklig cirkulär ekonomi.

Bara tre år efter att PaaS bara var en bisats i EU:s Green Deal, ingår det nu uttryckligen i EU:s taxonomi, vilket är ett enormt positivt steg framåt. Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att skapa ett ramverk som stöder en verkligt cirkulär ekonomi och ger investerare och företag de verktyg de behöver för att genomföra cirkulära lösningar.

Genom att fastställa dessa parametrar kommer EU att kunna öka hållbara investeringar, förhindra grönmålning och hjälpa organisationer att övergå till ett mer hållbart och framtidssäkert sätt att bedriva sin verksamhet. Om man gör rätt i dessa detaljer är det verkligen bara himlen som sätter gränser.